Snart bryter stormen ut

Det svider, det bultar, långt där inne. En väntan på att få komma ut. Inte stort, inte litet. Men man inser först när det inträffar hur mycket värre det är, än min förväntan. Jag kommer att gråta, jag vet. Bara det inte förstör mig och dig och oss.

Låt bara stormen få bryta ut så att all smärta får stå i rampljuset en stund.
tår
...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0