Jag hatar när människor tror felaktiga saker om mig.Ska man ta det som skämt eller som att de är tillräckligt rubbade att tro det?Ingen aning.Jag hatar sättet som jag behandlar människor. Vissa tillfällen misslyckas bara totalt med replikerna och meningarna som spys upp ur munnen. Grupptryck.Fan jävla grupptryck.Men jag har lärt mig att det spelar ingen roll hur fånigt det än låter när man säger förlåt,personen tycker att det var ett asjobbigt samtal,men blir så sjukt glad att få veta att någon faktiskt bryr sig om hur jag känner. Det har inte varit några stora sitvationer i mitt liv, än. Håll dig bara på banan så klarar du dig undan allt skit i diket.Säg förlåt,och inget smicker kan någonsin bli för grovt.

From the heart of a beliving person.